Funderar på var mina söta valp som aldrig sa flaska till någon eller något har tagit vägen. Han "klarade av" den första könsmognaden bra, man märkte knappt att han var i den. Han var mer disträ men thats it.

Nu har jag helt plötsligt fått ett litet minimonster som varken hör eller ser ute på promenad, är disträ i träningen och som har upptäckt det roliga med löptikar. yay. Och inte bara det, han har börjat att reagera på hundmöten (inte alls många men förut hände det liksom inte alls) och även börjat markera mer mot Timmy, vakta sina leksaker/tuggben. Och ibland vill han bara inte att Timmy ska komma nära, typ när han sover i sängen. Igår stog de verkligen och spände ögon i varandra men annars har mest Timmy bara ignorerat Dax.

Naturligtvis har jag inte accepterat att Dax håller på som han gör, utan bryter och skickar iväg den ena hunden. Hoppas han växer ifrån det snart. Så nu blir det back to basics för Dax. På med gentle leadern i vissa situationer och mycket gå i koppel och långlina. Tråkigt.