I eftermiddags åkte vi till ReDog för en kontroll av Dax. Egentligen ingen speciell anledning. Eller jo, i höstas var vi hos 4bensrehab här i Örebro och hon tyckte Dax var stel och var konstig i bakdelen. Eftersom jag är hönsmatte av stora mått och inte fick världens bästa förtroende (magkänsla - hon var bra mot hunden!) för henne var ett besök hos ReDog och Stefan Rosén givet. Och även fast jag har lite svårt att fullt lita på vad någon säger utan att kolla upp det, känner jag tillräckligt med förtroende för honom.

"Dax är fin i skritt och trav, torra benleder i alla fyra ben. Jämnt musklad parvis mellan ben. Inga problem med stretching om man ger dubbelt stöd ffa vänster bak då han ogillar att stå med egen balans på ett bakben i taget. Stark rygglinje med bra svikt i botten läget utan reaktion från hunden. Mycket väl frisk förklarad idag!"

Så blev bedömningen och mitt hjärta lättat - fast vi kommer säkert hälsa på igen om 6-12 månader (om han inte blir skadad vill säga). Stefan tyckte han var i bra form och att det bara var att köra på. Kul att höra!! Exe får hänga med nästa gång och få sin första kontroll. 

På tal om Mr. Snexe (även kallad Björn-Tore) så var han i söndags och i morse riktigt trevlig att ha å göra med! Följsam (tränat i långlina då jag inte vågar släppa honom) och lugn inne. Men vid lunch idag var vi tillbaka i hängsåmycketdukanikoppletochletaeftersaker(läsfågl
ar)attreagerapå. Suck. Jag älskar den hunden något enormt och är man noga med att planera sina träningspass och ta tiden (Max 2 min) så är han helt jäkla underbar att träna med. För att inte tala om i fårhagen, där är han For The Win hela dagen. Men i vardagen...Jag är säker på att han kommer bli urhäftig och hanterbar även i vardagen, men det kommer krävas jobb och han är rätt omogen. Och stark, jävligt stark (20 kg). Han går med sele för att han inte ska göra sig illa. Men min rygg och axlar går det åt skogen med, och tålamodet med mellan varaven för den delen.

Så nu ska jag få tummen ur och söka sjukgymnast till mig själv.

  Det är tur att han är söt när han sover...  

Exe fyllde hela 10 månader för några dagar sen. Hur fort går inte tiden? Han är unghund med allt var det innebär. Med Dax var det lyxigt, man märkte knappt av att han var inne i den åldern, men snällare hund får man leta efter. Exe kompenserar väl för Daxs lydighet/följsamhet   Okej, jag överdriver lite grann men Exe är enormt utåtriktad och självsäker. Fastän jag från dag ett belönat/tränat på kontakt och följsamhet (han gick lös mycket tills han började valla Dax, runt 6 mån). Han kommer på inkallning när han går lös och har hyfsad koll (när man byter håll utan att säga något t.ex) men kan springa långt ifrån och kommer sällan in och tar spontan kontakt. Ett plus är iallafall att han helt klart blir bättre på att slappna av och låta bli att valla Dax när han går lös. Och bilar/cyklar verkar han nästan helt ha släppt   Han blir ocks bättre och bättre på att hantera när andra hundar leker/tränar. När Dax tränar kan han ligga lös och vänta!

I övrigt är jag trött på denna slaskvinter. Jag vill ha vår/sommar och långa dagar! Jag vill kunna valla och träna agility regelbundet. Vi var och vallade i söndags. Exe gör enorma framsteg och det är väldigt gött att för en gångs skull ha lite koll på hur det ska se ut och vad man pysslar med! Han har mycket eye så är viktigt att hålla honom i rörelse så han inte låser sig (har svårt att få med alla djur exempelvis). Men han är enormt cool och trygg med mycket stil!

Dax har gjort bättre ifrån sig, men som förare har jag nog också gjort bättre ifrån mig. Dax var spänd, vilket gjorde att jag blev spänd och mer irriterad i kommadona. Det hjälper liksom inte. När han blir sådär spänd ska jag nog försöka lägga honom - ta en micropaus för mig själv att samla mig.

Om en vecka ska jag och Dax till Västerås och ReDog för en koll. Fast just nu känns det som att jag väntar på en dödsdom. Fast egentligen finns det inga skäl till den oron. Förutom oron i sig. Hoppas vi får ett OK!