I fyra dagar har vi varit på kennelläger! Vallning, lydnad, agility, bad, trevliga kvällar med god mat och trevligt sällskap! Så nu är jag helt slut.

Två av dagarna var det kurs för Jonas Gustafsson i vallning. Jättebra instruktör! Fick med mig en hel del och även mycket framsteg. Vi har jobbat både i 25:an och på stora fältet. I 25:an jobbar vi på att han ska slappna av nära djuren - för där är han otroligt spänd när han trycker dom mot staketet. Jonas sa att när han blir säker och avslappnad där kommer mycket annat att lossna med, i drivningen t.ex Han tyckte, precis som Lena att Dax går bra med djuren, men saknar säkerheten att trycka dom (hör ihop med ovan).

På stora fältet jobbade vi rätt nära varandra, men att jag ska stå utanför bilden. Dax fick även börja lyssna efter att kunna ta olika kommandon i farten, alltså utan stopp emellan. Då drar han ner på tempot.

Vi prövade sista dagen att putta fåren längre ifrån mig och genast kände jag mig mer spänd och Dax drog upp på tempot och blev mer spänd. Det var tydligen medvetet från Jonas håll, så jag skulle känna att vi inte riktigt var där än. Jag har blivit mer uppmärksam på mig själv, att bli lugnare och snällare i mina kommandon, och att hjälpa och stötta honom när det är jobbigt. Får jag chansen vill jag definitivt gå fler kurser för Jonas!

Resten av dagarna har det blivit mer vallning, agilityträning och lydnadsträning. Stora fokuset var på vallningen Är så himla pepp på vallningen nu!

Kes

Jay

Team 

Snipe och Louise 

Twix

Sisko

Nästan hela JenxLoki-kullen: Team, Sarek, Sisko, Twix, Dax, Kes och Best. One saknas på bilden. 

Idag var dagen D. VP i Fagersta, Bråfors. Vi gick ut och gjorde vårat bästa. Mina ben skakade när jag skulle gå in i hagen. Herregud vad nervös jag var.

Tyvärr räckte det inte hela vägen. Efter hämtet hade fåren jättestort drag åt vänster (där var det rätt tajt med plats med). Vi, liksom många andra tappade fåren där   Dax gjorde ett kalas fint hämt, gick in lite för tidigt, så jag fick lägga honom och ge ett till away-kommando. Inga problem. Upptaget var så fint att jag blev tårögd. Sen blev det fart på fåren och de drog sig åt vänster. Jag försökte skicka Dax höger. Men tyvärr svarade han lite trögt på kommadot (vilket han gör när han inte håller med...). Jag la honom kanske lite tidigt. Med facit i hand skulle jag redan i upptaget bett honom slå över kl 12 eller en stor höger när fåren närmade sig mig.

Lätt att vara efterklok. Men jag är verkligen nöjd med våran insats. Jag gick ur hagen med en bra känsla att vi faktiskt är uppgiften mogna. Domaren, Peter Nilsson, gav mycket fina kommentarer om Dax. Han tyckte han var jättefin och att det var kul att se oss och att han gärna hade velat se mer. Han sa att det syndes att vi hade en bra relation (har hört vallhundsfolk prata om det innan, men förstår inte riktigt vad de letar efter för att se det?). Han sa att jag inte skulle bli nedstämd utan anmäla till VP igen och träna mer på att Dax ska våga släppa mer på flankerna. Han frågade även var Dax kom ifrån och vilka föräldrarna var.

Min allra finaste hund. Inte hans fel att matte tar dåliga beslut. Finns inga ord för hur underbar denna hunden är   

Exe är en häftig hund. Idag är han 9 veckor. Han har mycket bestämda åsikter ibland. Men är i övrigt härlig att träna. Däremot verkar han just nu föredra godis framför kamplek. Något jag verkligen inte tänker ge efter på utan vi får jobba. Han är väldigt smart och klok. Fast han saknar tålamod att ta det lugnt. I skrivande stund är han på sitt pestigaste humör, övertrött skulle jag gissa. Biter och pillar på allt. Jag och Dax suckar högt.

Idag vallade vi på egen hand. På typ hela stora flocken. Nyttigt men svårt sa Dax, något som jag nog vill göra mer med Dax sen, träna på praktiskt arbete, större flockar och sånt.

Hur som helst var han duktig, jag njöt hela tiden och är impad eftersom det är första gången vi faktiskt behövde leta reda på fåren och samla dom på egen hand. Underbart att få berömma typ hela tiden för att han gör så mycket bra!  

Och fast det bär emot vill jag skriva att jag just nu har en bra magkänsla om att VP är om en vecka. Jag kan inte säga att vi fixar det men det finns hopp, och det känns bra. Kanske är dumt, men jag är lite rädd att om jag ropar Hej för tidigt så blir jag 1) för avslappnad. Måste jobba och vara fokuserad och göra bra beslut åt masken! 2) Lagen om alltings jävlighet, är lite rädd att han ska vända på sig och börja dumma sig och få en taskig attityd igen.

Men just nu, låter jag mig hoppas och njuter av den braiga magkänslan. Och att oavsett vad så är han min finaste svartvita prins  

Utan att säga för mycket så verkar något ha hänt i vallningen och då speciellt i hämten. Igår och idag har han gjort jättefina hämt och utgångar! Jag har kunnat nå honom på långa avstånd och han har varit cool och ren på flankerna.

Idag körde vi långa hämt på ca 100 meter. På vänstersidan fick jag lägga honom och skicka om och han är lite för vid på högerhämten. Men inget bråk, jag bara njöt av min fina kloka hund   Nu hoppas vi bara att det håller i sig!

Igår var vi iväg och vallade med Bergslagens VK på Berga Gård. Nyttigt för Dax att få valla på nya marker och nya får. Jag tyckte väl egentligen inte att han gick varken bättre eller sämre än han har gjort den senaste tiden. Vi är inne i en svacka, helt klart. Men vi på krigar på och hoppas det släpper så småning om. Vi har världens bästa stöd av Fanny och Thomas, helt klart.

Fåren var av lite olika varianter. Det fanns tre olika grupper att valla på i olika hagar. Ett gäng var utslagstackor som var lite småsura men efter nått varv gick de fint. Men jag tyckte de var svåra att valla på. De sprang mest från hörn till hörn i 25:an. Sen var det lite mer springiga får, som jag tycker vi är mer vana vid. Kul att jag började se att Dax själv valde att sakta ner när de blev lite springiga i drivningen. Innan har ju det varit i såna situationer han dragit runt dom.

Sista gruppen var ett gäng gamla stora köttras tackar (rätt säker på att det var Dorset). Dom skulle vi träna på att fålla in. Helvete var svårt det var. Det gällde verkligen att man gjorde bra beslut åt hunden, läste av fåren och var aktiv själv. De första försöken var jag knappt aktiv själv (hade fullt sjå med att kolla får och hund). Men när Thomas påminde mig om att vara aktiv själv gick det mycket bättre. Och att lugna ner mig lite. En tacka blev sur på Dax och ville stånga till honom. Han har aldrig hanterat en tacka som vill stånga honom men han väjde undan och nöp till henne på näsan. Han verkade tycka att det var SKITHÄFTIGT och blev väl lite väl het under några sekunder. Han är ingen liten skitvalp längre.

Det finns mycket kvar att jobba på. Hämten måste bli bättre (de har blivit bättre, men jag litar inte på att det är tillräckligt för ett VP). Fållan måste jag verkligen träna mer på. Nu lägger vi gasen i botten och vallar så mycket vi kan. Kanske går det vägen.

3 veckor kvar till VP. Och jag börjar tveka om vi faktiskt ska starta. Dax är duktig men jag har aldrig gjort något sånt här innan och tänk om jag tabbar mig totalt...! Dessutom är ju inte Dax helt trygg i drivningen, har lite högt tempo. Om han fixar 100 m hämt har jag ingen aning om. Fållan vet jag inte heller om vi fixar, vi har gjort det så få gånger.

Att Dax skulle fixa det med en förare som kan kompensera upp hans brister, har jag ingen tvivel om. Men i relation till fåren är jag den svaga länken och om någon räddar någon är det Dax som räddar mig. Annars blir det pannkaka.

Ska jag starta och chansa? Jag vill att han ska fixa det innan han fyller 2. Kanske dumt men av någon anledning känner jag att ska man bevisa sig som en bra hundtränare ska hunden vara på startbanan så tidigt som möjligt. Vi har har inte startat i något. Även om det börjar ta sig så känns vi ändå långt ifrån redo i något. I agilityn tycker jag att vi handlingsmässigt börjar få till det men nu är det KF (som vi har backat i träningen på, är inte nöjd) - hinderna och alla andra hinder. I lydnaden har vi kedjning, uthållighet och platsliggning kvar. Vallningen har jag ju redan tagit. 

Denna helg har vi varit på kurs för Lena Karlsson i vallning. Som vanligt otroligt lärorikt och rätt stora framsteg.

Dag 1. Började med en mysmorgon i köket hos Fanny och Thomas, kaffe och en massa teoretiska diskussioner om vallningen. Lena är väldigt pedagogisk och allt känns så självklart när hon förklarar. Jag gillar att hon har ett system i tänket hur hon tränar. Det gör det lättare för mig som nybörjare. Vi hade lyxen att få valla i ridhus och eftersom vädret var äckligt snöblask/regnblask så var det skönt att vara inne. Första passet fick vi bara visa hur det ser ut, hur vi tränar. Det jag ville ha hjälp med var drivningen och hämten. Men allt hänger liksom ihop i vallningen. Vi ska utveckla våran drivningsträning. Innan har jag skickat honom mellan klockan 3-9 på min sida och låtit honom gå mot djuren. Nu ska vi utveckla och göra samma sak men på övre sidan av klockan. Ibland låta honom gå till kl 12 och ta djuren till mig men även göra uppgiften driva tydligare genom att ibland låta honom gå mot dom kl 11 eller kl 2. Sista passet körde vi ute. Katastrof. Han pekade helt finger åt mig och jag tappade humöret (trött, hungrig och blöt). Lördagkvällen hemma spenderade jag sur framför TVn och åt choklad. När värmen och blodsockert kommit tillbaka så fick jag enormt dåligt samvete istället. Hade inte det minsta lust att åka tillbaka.

Dag 2. Vaknade med lite ångest men ändå mer energi. Nu skulle vi ta tag i problemen och lösa dom. Och vad var problemet då? Jo, dels hans attityd. Lena kallade det för "sista brylkrämsperioden" - enligt henne typiskt för hanar runt 2 år men efter det så blir de bara bättre. Han tillfredställer främst bara sitt eget kontrollbehov och är inte särskillt villig att samarbeta eller litar på att jag gör mitt jobb med fåren.

Benen går snabbare än huvudet.

Dax kan driva djur. Något som jag har frågat mig, jag har mer tyckt att han bara följer efter dom. Men han kan driva. Varför det blir pannkaka är att just att benen går lite för fort = han kommer för nära rumporna på fåren och tappar sitt eye och översikten. Så länge han gå på ett avstånd så går det skitbra men såfort han hamnar i rumporna på dom får han lite panik - springer runt och tar dom till mig.

Så alla våra övningar var i ridhuset. Vi tränade på att han fick lita på att jag kan kontrollera min sida, även vid drag. Vi tränade på att han ska hålla ut och inte gå för tajt och försöker hela tiden vara oförutsägbar. Är han inställd på att gå höger, får han gå vänster osv. 

Vi började även med något nytt, något jag, Fanny och Thomas har pratat om ett tag. Att lära Dax dela och jobba på två olika grupper! Han hade dölätt för det här! Han släppte helt tanken på den andra gruppen med får och kunde lätt skifta mellan. Är fortfarande enormt faccinerad över det primitiva men ändå så jäkla effektiva sätt att lära en BC "look back". Lägg hunden, lyft den 180 grader samtidigt som du säger look back, be den gå på den andra gruppen med får. Efter några repetitioner så vänder sig hunden själv på bara kommandot. Ashäftigt!

Nu känns det som vi börjar komma i fas igen i vallningen efter vinteruppehållet. Han har varit lite trög på att svara på kommandona. Men nu börjar det kännas bra igen. Kontrollerat. Avslappnat.

Fösningen är inga problem alls längre! Han känns jättefin bakom djuren och även fast han inte riktigt klarar av att styra dom/balansera dom så följer han efter fint och ibland -allt oftare ser jag att han faktiskt försöker balansera upp dom själv i fösningen.

Just nu känns det som en massa saker börjar lossna, han är fin i flankerna och även om han inte alltid är helt ren i utgångarna (de lilla vi tränat hämt efter vintern) så lyssnar han bättre på "lie down" och jag når honom bättre på avstånd när jag ger nytt flanking-kommando. Jag upplever också iochmed att han har blivit tryggare i fösningen att han är tryggare och lugnare i framdrivningen.

En helt ny känsla av kontroll och lugn har infunnit sig i träningen och jag bara hoppas det håller i sig! Om två veckor är det kurs för Lena Karlsson igen - ska bli kul och givande!

Ska se om jag inte kan få lite filmat på min fina vallhund. Och vet ni, Fanny tyckte att det är dags att Dax lär sig lite annat i fårhagen - att dela och jobba på två olika grupper, "look back"- träning. Ska bli kul att träna på nytt! Foto: Camilla Jacobsson