Om jag ska försöka att se något bra med mitt tillfälliga handikapp så är det jag tränar på saker, med främst Exe, som jag ofta bortprioterar. Som apportering och nosduttar. För han ska ju tävla i lydnad någon gång och även fast han ska ha RC så behöver vi ett stopp på gungan.

De få gånger jag har tränat de här småsakerna innan har det varit sådär.

Apporten blir han lätt tuggig på. Och nosduttarna verkar han tycka att targeten var i vägen för handen.

Men nu börjar det hända saker. Han blir bättre på att hålla i apporten utan att tugga. Jag kör samma teknik som med Dax. Blir han lös i munnen så snor jag apporten. Klick när han håller emot och lägger tyngden bakåt. Dax har fått träna på metallen. Det ska väl nämnas att han inte är överförtjust i den, ibörjan ville han inte greppa den alls. Men även han gör enorma framsteg och griper ofta och håller i hårt. Dock är det väldigt få repetitioner som gäller.

Med nosduttarna har det gått i raketfart framåt! Jag bestämde mig för att strunta i att han inte riktigt ville ha targeten där och sänkte handen mot marken = inga problem, förutom att han lade sig ner. Så då ställde jag honom i trappen och kunde faktiskt väldigt snabbt, efter 3-4 repetitioner, ta bort min hand helt och han duttar enbart mot targeten. Inte perfekt men väldigt många steg i rätt riktning.

Dutti valpis