Denna påsken blev inte riktigt som planerat. Den började fint med min syster Madeleine och hennes familj kom på besök från Uppsala. På påskafton skulle jag gå ut med några vänner, jag kom inte ens till förfesten. Satt hemma hos en vän och åt pizza på balkongen. Satt med bena på en stol och när jag tog ner dom så kände jag att jag inte kunde sätta ner hälen, som någon typ av låsning eller kramp. Kan inte alls stödja på foten. Så i snart 2 dagar har jag hoppat på kryckor och kännt mig allmänt handikappad. Enormt frustrerande!

Imorrn ska jag och mamma åka till frakturmottagningen. Hoppas det hittar något som är lättfixat. Jag fruktar att det kan vara någon lös benbit som åker runt och bara fastnat på ett olämpligt ställe. Och då är det ju ev. operation som gäller = jag kan inte tävla i Västerås som planerat.

Känner mig nere, vill kunna träna och springa och röra mig ordentligt!

Aja. Vi var och vallade i tordags och Exe är så jäkla häftig! Var så himla bra att vi gick kurs för Lena, fick de rätta verktygen och så slapp man bli sur och bråka. Hon konstaterade att han har väldigt mycket eye = svårt att flanka. Och sen är han inte alls intresserad av att samarbeta.

Men på bara 2-3 träningspass så började han flanka fint och släppa in mig i träningen. På filmen är första träningspasset efter klubben. Jag kan fokusera på att berömma. Exe är en väldigt fin vallhund med många fina egenskaper och mycket talang och djurkänsla. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att få honom att komma till sin rätt.

Här är ett klipp på masken också när vi tränar apport och ruta