Har haft underbara dagar med hundarna. Vädret har varit på topp så vi har tränat i princip varje kväll när jag kommit hem från jobbet. Underbart är bara förnamnet!  

Dax, vad kan jag säga? Han är min absoluta drömhund. Så otroligt enkel i vardagen, vilar till 100 % när vi är inne och ger 200 % när vi tränar. Han har verkligen tänt till i agilityn. Snabb som tusan, dessvärre går ibland benen snabbare än huvudet men vi jobbar på det. Han har blivit rätt duktig på att se linjer och samla sig vid positional que. Så nu tänkte jag lägga mer fokus på thredlar, serpentiner, framför/bakombyten. I onsdags var vi på handlingskurs hos Fanny (klickerklok). Egentligen var nog nivån för hög för Dax men jag fokuserade på småsaker och skönt med bra feedback och tips på roliga övningar! Igår var vi på klubben och då fick han träna på bakombyten. Han kan sen innan sittande bakombyten men nu körde vi en liten kombination: en böjd tunnel - hopp - solfjäder (bend work), som var S-format. Solfjädern gör det lättare för hunden att se vart han ska sen. Så jag bakombyter mellan hopphindret och solfjädern. Först tyckte han det var rätt svårt men efter 4-5 repitioner fattade han grejen och gjorde det så fint så! Ska även kombinera med att köra bakombyten i en ihoptryckt tunnel.

Lydnaden har lossnat! Han är mer engagerad nu, även fast det ibland är svårt i början när det är mycket liv runt om, typ på klubben. Borde verkligen försöka filma något pass så ni får se :) Han kan hoppstå på signal, verkar även som han fattar "upp" (ligg-->sitt). Platsen är på god väg. Har börjat introducera apportbocken och tycker att ingångarna ser bra ut. Finns mycket kvar att jobba på men känns bra att saker ändå börjar falla på plats   

Vallningen har vi haft lite uppehåll i, iochmed att hundarna har varit nere på västkusten med mamma och pappa men i onsdags efter kursen så fick han ett pass i fårhagen. Lika underbar som vanligt! Påbörjade fråndrivningen och det gick väldigt bra! VP:et känns inte så långt bort nu.

Timmy har fått pröva på rallylydnad. Han är ganska gullig, för han blir så jäkla glad. Det lyser om hela hunden! Sen kommer han aldrig bli någon stjärna i det men vad gör det, han har ju kul  

Idag har Isabelle varit här och fotograferat hundarna lite. Timmy är enormt fotogenisk....

...å Dax not so much  

 I fredagskväll åkte jag och syrran ner till Torekov/Båstad i Skåne till mamma och pappa. De campar där och jag har varit där typ varje sommar sen jag var liten,minus de fyra senaste åren. Det är något speciellt där vid västkusten. Det klara vattnet,luften och hela miljön. Har saknat det. Ingen dator med och ingen teckning på mobilen heller därnere - underbart!

Tyvärr så vaknade jag rätt förkyld i lördags, men pumpade i mig alvedon så körde jag som vanligt ändå. Så himla skönt att komma bort och jag önskar att jag kunde vara kvar hela veckan! Igårkväll körde jag hem de 40 milen, nästan i sträck. inte att rekommendera när man är förkyld och halvfebrig.  Men det gick ju bra och nu ligger jag hemma i soffan och tänker inte röra mer än nödvändigt på mig.

Det var även så himla skönt att mysa med masken och Timmy igen, mina små solstrålar.

Här är lite bilder, mobilbilder så kvaliten är sådär.

Havet, ca 100 m från husvagnen, där hundar får vara.

Dax (vatten-collien) vägrar att vända ryggen mot havet.

  Kvällspromenaden längs stranden, in mot Torekov.  

 Fy fan vad livet suger! Det räcker tydligen inte med att det ska vara så jävla svårt att få jobb i den här jävla stan utan det ska tydligen vara jävligt svårt att utbilda sig också så man kanske får 1% högre chans att få ett jobb.

Nä, nu skiter jag i det här och bajsförmedlingen kan ju bara ta sig någonstans och stoppa upp det där solen inte lyser. Är i helvete trött på det här nu..........    

Har sökt två universitetsutbildningar till hösten. En här i Örebro och en i Skara. Och ju mer jag känner efter så (om jag kommer in, får besked nu i veckan) vill jag hellre gå utbildningen i Skara.

Tanken att ta mitt pick och pack och flytta ca 15 mil härifrån, till en stad jag eventuellt bara har genompasserat någon enstaka gång under familjens campingsemestrar, där jag inte känner en själ, skrämmer mig rätt rejält. Man är ju inte direkt rik som student heller så hur ska jag få det att funka ekonomiskt? men andra verkar ju fixa det så man borde väl överleva.

Sen var det där att vara borta länge från vänner och familj. Kommer ju inte kunna åka över på en fika under kvällen direkt. Å andra sidan tror jag det är bra för mig att komma bort från stan och se annat, det är väl sånt man ska göra när man är 20?

Men den tanken hjälper inte särskillt mycket när jag känner mig livrädd för att ta steget ut, känns som att jag kommer förlora vänner här hemma och är rädd att inte få några nya "därborta".

Jag är livrädd för att bli lämnad ensam, oavsett var jag är. Och jävligt rädd för att förlora mina vänner.

Jaaaa! Har beställt två halsband till Dax från Themoddog. Idag damp dom ner i brevlådan, såååå snygga!

Rosa och grönt halvstryp (som inte stryper)

Rosa och turkost halvstryp med löv.

Igår åkte jag och masken och vallade lite igen. Tre rejäla pass fick han. I de två första så försökte jag jobba med hörnen. Han har velat att flanka ut för att stoppa dom och ogärna gått ända in i hörnen och bakom fåren. Det har vi ju jobbat med lite innan och jag tycker att det börjar se ganska bra ut. Sen har han fortfarande delvis för högt tempo ibland i fösningen. Men han är lätt att påverka och som vanligt läser ju han av fåren bättre än mig. Good dog - shame about the handler.

Det sista passet var han trött så körde ett kort pass där jag bara tränade kommandon och fåren mest fick vara statister. Jag tycker att han börjar lyssna och förstå skillnaden på "away" och "come by" nu, även om han tycker att det är jobbigare att gå åt höger. Nästa gång ska jag nog köra ett pass där jag ska försöka att inte använda press i dom lägena för att se hur mycket han förstår. Han har även dragit på sig lite olater när han ska lägga sig, att han viker in och går några steg efter kommandot - så det tog jag också tag i och ska vara mer noggrann att inte släppa igenom i framtiden heller.

Nu siktar vi på VP mot hösten, han behöver bara lära sig hantera tempot, fråndrivning och riktiga hämt (han kör ju minihämt i 25an). 

Här var det halvdött. Fast jag är ju sån, jag bloggar när jag får infall och det kan ju ske rätt oregelbundet. Senaste veckorna har jag jobbat jävligt mycket också. Jag har egentligen kontrakt på 75 % men har jobbat 100 % och en jäkla massa övertid. Tur att man har gulliga föräldrar och syskon som ställer upp och hundpassar  

Annars går saker i det vanliga här. Dax och jag tar oss säkert framåt i alla olika träningsmoment och jag försöker att vara noga med att grundträna så gott jag kan. För bara några månader sen kände jag mig nästan stressad över allt jag kände att han inte kunde och behövde träna på. Nu känner jag mig väldigt lugn. För det kommer. Med mognad och träning i lagom mängd - han är ju fortfarande bara valpen. Och han ska ju hålla i många år så finns ingen anledning till stressa och slarva. Jag tror nog vi hinner i precis lagom tid till allt.  

I agilityn börjar saker verkligen falla på plats och jag lägger mycket tid på hoppteknik och handling, eller handling och handling, på att han ska lära sig mina signaler ordentligt - speciellt att bromsa vs accelerera, ta hinder självständigt eller gå tajt, att se linjer. I lydnaden har vi tagit en paus. Eller vi tränar småsaker - skiften, platsliggning, hoppstå m.m Men skippar för tillfället linförigheten och hoppas att mer motivation kommer med mognaden. Och vallningen är så lika fantastisk som alltid. Superstar liksom  

Idag efter träning på klubben stannade vi vid säbylundssjön och slängde hundarna i vattnet. Verkade väldigt uppskattat av vatten-colliesarna!