I lördags körde jag och Dax den sista planerade agilitytävlingen förmodligen för detta året. Känns oerhört trist för nu känner jag mig van att tävla var och varannan helg och även sporrad att träna 3 ggr/veckan inför det. Men snart borde väl operation "sen höst" inledas och har svårt att planera in saker i okt-dec.

Tävlingen gick....sådär. Mentalt gjorde jag en krasch. Tävlingen var inomhus, bra underlag och väldigt trevliga banor (Hopp x 2). Men Daxs inomhustävlingar kan jag räkna på ena handen till typ 2 och antalet träningar är också begränsade eftersom han fick vila större delen av förra vintern pga misstänkt skada.

Med tanke på det gjorde han en bra tävling. Någon enstaka rivning, men orkade inte hålla ihop hela slalom. Första loppet var jag den som sänkte oss. Mitt fokus var i botten - jag hade svårt att hitta in i bubblan och störde mig på alla skällande hundar. Andra loppet hittade jag fokuset men då var Dax distraherad och/eller trött.

Hursomhelst, jag bröt ihop efter sista loppet. Gick en promenad på typ 6 km (mycket fina motionsslingor i Fagersta/Norberg!). Jag hade lagt ribban högt mentalt. Vi skulle fan ta en pinne som säsongsavslutning! Dax har ju gått så enormt bra på träningar och även tävlingarna började ta sig. Jag är skitdålig på att hantera besvikelser helt enkelt. Så vi strök oss på söndagen. Luften gick ur mig och känner mig fortfarande lite urladdad. Nu tar vi och tränar upp oss, sen en vila på ett par månader sen i febuari - mars, då jäklar ska vi vara tillbaka starkare än någonsin!