Idag var dagen D. VP i Fagersta, Bråfors. Vi gick ut och gjorde vårat bästa. Mina ben skakade när jag skulle gå in i hagen. Herregud vad nervös jag var.

Tyvärr räckte det inte hela vägen. Efter hämtet hade fåren jättestort drag åt vänster (där var det rätt tajt med plats med). Vi, liksom många andra tappade fåren där   Dax gjorde ett kalas fint hämt, gick in lite för tidigt, så jag fick lägga honom och ge ett till away-kommando. Inga problem. Upptaget var så fint att jag blev tårögd. Sen blev det fart på fåren och de drog sig åt vänster. Jag försökte skicka Dax höger. Men tyvärr svarade han lite trögt på kommadot (vilket han gör när han inte håller med...). Jag la honom kanske lite tidigt. Med facit i hand skulle jag redan i upptaget bett honom slå över kl 12 eller en stor höger när fåren närmade sig mig.

Lätt att vara efterklok. Men jag är verkligen nöjd med våran insats. Jag gick ur hagen med en bra känsla att vi faktiskt är uppgiften mogna. Domaren, Peter Nilsson, gav mycket fina kommentarer om Dax. Han tyckte han var jättefin och att det var kul att se oss och att han gärna hade velat se mer. Han sa att det syndes att vi hade en bra relation (har hört vallhundsfolk prata om det innan, men förstår inte riktigt vad de letar efter för att se det?). Han sa att jag inte skulle bli nedstämd utan anmäla till VP igen och träna mer på att Dax ska våga släppa mer på flankerna. Han frågade även var Dax kom ifrån och vilka föräldrarna var.

Min allra finaste hund. Inte hans fel att matte tar dåliga beslut. Finns inga ord för hur underbar denna hunden är   

Exe är en häftig hund. Idag är han 9 veckor. Han har mycket bestämda åsikter ibland. Men är i övrigt härlig att träna. Däremot verkar han just nu föredra godis framför kamplek. Något jag verkligen inte tänker ge efter på utan vi får jobba. Han är väldigt smart och klok. Fast han saknar tålamod att ta det lugnt. I skrivande stund är han på sitt pestigaste humör, övertrött skulle jag gissa. Biter och pillar på allt. Jag och Dax suckar högt.