Idag var vi första gången på kvällskurs genom Svak i vallning. Instruktör Thomas och Petra (fast ikväll Minou).

Jag har sagt det en miljon gånger innan. Exe är en fantastisk och urläcker vallhund. Men jag har väldigt svårt att hantera hans eye, för det ställer ju till det lite när det ska flankas. Jag vill och gör mitt bästa men känns som att jag bara backar honom. Urtrist känsla.

Jag undrar om jag inte har en mental vallningdepp, en spärr som sitter i mitt huvud.

Bryt ihop och kom igen, det vanliga liksom.

Ibland, när man inte har lundhagsbyxor med fårbajs på sig eller halvsunkiga hundkläder på sig. När man har ansträngt sig lite och har en sommarkläning på sig. När man känner sig lite fin. Ja, då skulle det vara trevligt att höra det från omgivningen också.

// PMS-kärringen