Igår var vi iväg och vallade med Bergslagens VK på Berga Gård. Nyttigt för Dax att få valla på nya marker och nya får. Jag tyckte väl egentligen inte att han gick varken bättre eller sämre än han har gjort den senaste tiden. Vi är inne i en svacka, helt klart. Men vi på krigar på och hoppas det släpper så småning om. Vi har världens bästa stöd av Fanny och Thomas, helt klart.

Fåren var av lite olika varianter. Det fanns tre olika grupper att valla på i olika hagar. Ett gäng var utslagstackor som var lite småsura men efter nått varv gick de fint. Men jag tyckte de var svåra att valla på. De sprang mest från hörn till hörn i 25:an. Sen var det lite mer springiga får, som jag tycker vi är mer vana vid. Kul att jag började se att Dax själv valde att sakta ner när de blev lite springiga i drivningen. Innan har ju det varit i såna situationer han dragit runt dom.

Sista gruppen var ett gäng gamla stora köttras tackar (rätt säker på att det var Dorset). Dom skulle vi träna på att fålla in. Helvete var svårt det var. Det gällde verkligen att man gjorde bra beslut åt hunden, läste av fåren och var aktiv själv. De första försöken var jag knappt aktiv själv (hade fullt sjå med att kolla får och hund). Men när Thomas påminde mig om att vara aktiv själv gick det mycket bättre. Och att lugna ner mig lite. En tacka blev sur på Dax och ville stånga till honom. Han har aldrig hanterat en tacka som vill stånga honom men han väjde undan och nöp till henne på näsan. Han verkade tycka att det var SKITHÄFTIGT och blev väl lite väl het under några sekunder. Han är ingen liten skitvalp längre.

Det finns mycket kvar att jobba på. Hämten måste bli bättre (de har blivit bättre, men jag litar inte på att det är tillräckligt för ett VP). Fållan måste jag verkligen träna mer på. Nu lägger vi gasen i botten och vallar så mycket vi kan. Kanske går det vägen.