Just nu har jag svårt att priotera Daskens träning. Vallningen går i allra första hand, men just nu kommer jag sällan ut mer än två gånger i veckan. Skulle önska det dubbla. Aja, snart är kurserna jag är med och håller slut. Just nu tvivlar jag på om vi klarar VP i Juni.

Men sen är det lydnaden och agilityn. Jag vill inte rusa ut på tävlingbanan men det är ändå en hel del vi behöver göra innan vi ska komma ut på banan och tävlingsmässigt känns det som att vi är närmare i lydnaden.

Å andra sidan kan vi ju syssla med lydnad när vi är gamla. I agilityn är det några handlingsmanövrar jag vill vara säkrare på och lära in alla andra hinder förutom hopp och tunnlar. Och för att inte tala om hoppteknik som jag vill ta upp igen efter vintervilan. Bara i agilityn är det svårt att veta vad jag ska priotera.

Fastän jag försöker säga till mig själv att det är lugnt, jag behöver inte ut och tävla eller prestera men likt förbaskat får jag lite prestationsångest varje gång jag läser om duktiga kullsyskon och andra vänner som tävlar.

Sen vill jag inte heller glömma bort stryketräningen och trix/kroppskontrollen. Så himla svårt! Det hjälper ju inte heller att jag börjar känna mig krasslig.

Yay äntligen är det lite värme i luften och klubben snöfri! Blött och kletigt men vissa delar är fullt träningsbara.

Så ikväll efter jobbet så fick båda grabbarna hänga med. Slalomträning för mr Dask och Timmy fick springa lite kombinationer på smallhöjd. Uppskattat av gammelman som stormtrivdes! Finfina kontaktfält har han fått på äldre dar också   

Dax fick alltså bara slalomträning. Äntligen kan vi komma igång och jag känner mig motiverad att få till det här nu! Han fick totalt 4 träningspass och varvade ingångsträning med 4 pinnar och säkerhet på 8 pinnar (och påbyggnad på de 8 pinnarna ska det bli till fullt slalom). Först kändes det trögt när vi tränade ingångar. Han verkade ha glömt all träning vi gjorde innan vintern men i slutet av sista passet och hela andra passet verkade han börja komma ihåg och gick bra från ingångar mellan kl 3-9. Han kändes också säkrare på 8 pinnarsslalom mot sista passet.

Överlag kändes det alltså väldigt, väldigt bra och jag ser framemot att åka och träna mer och strukturera upp träningen mer! Massa handlingsgrejor jag vill pröva, samt komma igång ordentligt med hopptekniken och hinderinlärningen.

Denna helg har vi varit på kurs för Lena Karlsson i vallning. Som vanligt otroligt lärorikt och rätt stora framsteg.

Dag 1. Började med en mysmorgon i köket hos Fanny och Thomas, kaffe och en massa teoretiska diskussioner om vallningen. Lena är väldigt pedagogisk och allt känns så självklart när hon förklarar. Jag gillar att hon har ett system i tänket hur hon tränar. Det gör det lättare för mig som nybörjare. Vi hade lyxen att få valla i ridhus och eftersom vädret var äckligt snöblask/regnblask så var det skönt att vara inne. Första passet fick vi bara visa hur det ser ut, hur vi tränar. Det jag ville ha hjälp med var drivningen och hämten. Men allt hänger liksom ihop i vallningen. Vi ska utveckla våran drivningsträning. Innan har jag skickat honom mellan klockan 3-9 på min sida och låtit honom gå mot djuren. Nu ska vi utveckla och göra samma sak men på övre sidan av klockan. Ibland låta honom gå till kl 12 och ta djuren till mig men även göra uppgiften driva tydligare genom att ibland låta honom gå mot dom kl 11 eller kl 2. Sista passet körde vi ute. Katastrof. Han pekade helt finger åt mig och jag tappade humöret (trött, hungrig och blöt). Lördagkvällen hemma spenderade jag sur framför TVn och åt choklad. När värmen och blodsockert kommit tillbaka så fick jag enormt dåligt samvete istället. Hade inte det minsta lust att åka tillbaka.

Dag 2. Vaknade med lite ångest men ändå mer energi. Nu skulle vi ta tag i problemen och lösa dom. Och vad var problemet då? Jo, dels hans attityd. Lena kallade det för "sista brylkrämsperioden" - enligt henne typiskt för hanar runt 2 år men efter det så blir de bara bättre. Han tillfredställer främst bara sitt eget kontrollbehov och är inte särskillt villig att samarbeta eller litar på att jag gör mitt jobb med fåren.

Benen går snabbare än huvudet.

Dax kan driva djur. Något som jag har frågat mig, jag har mer tyckt att han bara följer efter dom. Men han kan driva. Varför det blir pannkaka är att just att benen går lite för fort = han kommer för nära rumporna på fåren och tappar sitt eye och översikten. Så länge han gå på ett avstånd så går det skitbra men såfort han hamnar i rumporna på dom får han lite panik - springer runt och tar dom till mig.

Så alla våra övningar var i ridhuset. Vi tränade på att han fick lita på att jag kan kontrollera min sida, även vid drag. Vi tränade på att han ska hålla ut och inte gå för tajt och försöker hela tiden vara oförutsägbar. Är han inställd på att gå höger, får han gå vänster osv. 

Vi började även med något nytt, något jag, Fanny och Thomas har pratat om ett tag. Att lära Dax dela och jobba på två olika grupper! Han hade dölätt för det här! Han släppte helt tanken på den andra gruppen med får och kunde lätt skifta mellan. Är fortfarande enormt faccinerad över det primitiva men ändå så jäkla effektiva sätt att lära en BC "look back". Lägg hunden, lyft den 180 grader samtidigt som du säger look back, be den gå på den andra gruppen med får. Efter några repetitioner så vänder sig hunden själv på bara kommandot. Ashäftigt!

En filmsnutt från agilityträningen i tisdags. Vill ha barmark nu men fortfarande för blött på vissa ställen (på jobbet) och på våran BK ligger det fortfarande snö...  Men idag fick vi några agilityhinder till jobbet (!) En lång tunnel (ska försöka få chefen att köpa in en till lång och en kort), en minigunga och tre hopphinder kom idag! Sen ska vi införskaffa ett slalom och fler hopphinder. Min kära kollega har också sagt att bara om vi fixar mått kan han snickra ihop en minibalans och ett A-hinder! Lyckligtjej.nu!

Tillbaka till filmen. Nyttig film att se sig i slowmotion! Och taskig handling straffar sig direkt   (1.03).

Nu känns det som vi börjar komma i fas igen i vallningen efter vinteruppehållet. Han har varit lite trög på att svara på kommandona. Men nu börjar det kännas bra igen. Kontrollerat. Avslappnat.

Fösningen är inga problem alls längre! Han känns jättefin bakom djuren och även fast han inte riktigt klarar av att styra dom/balansera dom så följer han efter fint och ibland -allt oftare ser jag att han faktiskt försöker balansera upp dom själv i fösningen.

Just nu känns det som en massa saker börjar lossna, han är fin i flankerna och även om han inte alltid är helt ren i utgångarna (de lilla vi tränat hämt efter vintern) så lyssnar han bättre på "lie down" och jag når honom bättre på avstånd när jag ger nytt flanking-kommando. Jag upplever också iochmed att han har blivit tryggare i fösningen att han är tryggare och lugnare i framdrivningen.

En helt ny känsla av kontroll och lugn har infunnit sig i träningen och jag bara hoppas det håller i sig! Om två veckor är det kurs för Lena Karlsson igen - ska bli kul och givande!

Ska se om jag inte kan få lite filmat på min fina vallhund. Och vet ni, Fanny tyckte att det är dags att Dax lär sig lite annat i fårhagen - att dela och jobba på två olika grupper, "look back"- träning. Ska bli kul att träna på nytt! Foto: Camilla Jacobsson

Idag har jag och min chef haft kursstart, en unghundskurs. Jag går bredvid som assistent. Kul att ha lite kurs. Dax och Diva, min chefs ridgeback tik fick agera demohundar för de olika övningarna. Herregud vad duktiga och gulliga de är!

Dax är en riktigt duktig demohund, första gången var han lite distraherad av de andra hundarna, men sen tänkte han bara på jobb och brydde sig inte det minsta om de andra. Så fort vi kom ut sista gången började han erbjuda alla möjliga beteenden; hoppstå, sitta vackert, ligg, plats(hakan i backen), sitt, ingångar i fotgående, backa...jag bara skrattade, gullehund  Fan vad jag älskar den hunden!

En annan hund jag älskar, men inte nämner så mycket längre i bloggen är ju Timmy. Han är pensionär nu, men får hänga med och köra lite penionärs trix, agility och lydnad. I måndags fick vi åka till veterinär och operera bort två tänder, plutten, var så medtagen efter narkosen. 

Timmy har blivit opererad idag. Två tänder uttdragna och en kvar. Operationen gick bra men han är trött och medtagen. Tycker så synd om honom, plutten.

Jag borde egentligen jobba, har en kurs som drar igång i veckan, så även om jag bara har en tredagars vecka så är det långa tre dagar. Och dessutom har jag en ond hals *mutter*. Och jag känner mig fattig. 10587 kr för att dra ut två tänder, tur att Timmy är försäkrad! Men funderar på att  byta från Agria, är ju rätt jobbigt med deras rörliga. Erfarenheter av andra bolag?

Så just nu har jag ett öga på Timmy, ont i halsen, kollar delvis på "maneater manhunt" och ska ta en kopp te och försöka göra klart kursupplägget.

Och om det inte vore nog så behöver avgasröret på min bil bytas och det verkar läcka olja. Yay. Känner att det dröjer ett tag till innan jag kan införskaffa nya skor till jobbet. Yay...

Nu börjar iaf jag och Dax komma i form i vallningen, mer frekvent träning och det känns bättre och bättre! Tänker nog lägga lydnaden åt sidan ett tag och priotera vallningen först och sen agilityn. Annars fystränar vi, försöker komma igång med löpningen, mer träning på gymbollen för Dax och det händer saker! Så nu har jag gnällt av mig - hoppas att min onda hals går över snart och att allt går väl med hundarna.

Fick önskan att beskriva lite noggrannare om skillnaden mellan en stressad och en livlig hund är. Och jag tror det är enklare att förstå ifall jag tar upp hela föreläsningen.

Först och främst har alla ryggradsdjur samma stressreaktion. Hypothalamus heter delen av hjärnan som kontrollerar stress. Den är direktkopplad till en körtel som utsöndrar stresshormoner, hypofysen. Även binjurarna utsöndrar stresshormoner.

Yttre och/eller inre stimuli gör att hypotalamus sätter igång en stressreaktion. Har lite slarviga anteckningar på det och tänker inte gå in så mycket mer på det (HPA-axeln och hur det kopplas, är inte helt hundra på det just nu, så här några dagar efter föreläsningen). Hursomhelst så vet vi ju att adrenalin/norandrenalin utsöndras, man får ökad plus/blodtryck.

Det vi kallar stress (och all stress är negativ) är en långvarig nivå av detta tillstånd. Problem uppstår alltså när systemet inte kan nerregleras. Detta kan leda till magsår, beteendestörningar, hjärt/kärlproblem, sänkt immunrespons m.m

Hur regleras systemet ner då? Jo, när beteendet utförs. Ex. när en upphetsad hund som vill köra agility får springa sitt lopp eller när suggan som känner att hon behöver bygga bo - får bygga ett bo. Stress är när de hindras. Stress = när kontrollsystemet inte kan hantera en belastning.

Typiska stressorer (stimuli) är:

- Fysiska: smärta, kyla, hetta m.m

- Emotionella: fruktan, frustration m.m

- Fysiologiska: svält, törst m.m

Akuta beteendemässiga reaktioner på stress kan bl.a vara aggression, flykt, vokalisering. Svårt att avgöra om det är stress eller inte eftersom icke-stressade djur kan reagera såhär ändå.

Kroniska reaktioner på stress: nedsatt inlärningsförmåga, hyperaktivitet, hypoaktivitet (s.k. passiv stress), apati/depression "inlärd hjälplöshet".

Olika individer reagerar olika på stress. Genom olika tester har man kommit fram till att förutsägbarhet och kontrollbarhet är en faktor. Att kunna förutsäga och kontrollera sin situation är mycket viktigt. En annan faktor är om man är en proaktiv stresshanterare eller reaktiv stresshanterare. En proaktiv stresshanterare är rutinbildande och tar lättare till aggressivitet (attackerar direkt). Har större risk för hjärt/kärlproblem (förhöjd kortisol). En reaktiv stressahanterare är mer flexibel och undersökande och mindre aggressiv. De är mer utsatta för infektioner. Detta är något man föds med, på människor pratar man mer om type A- och type B personalitys. Den sista faktorn är den stress man utsätts för innan man föds, alltså hur mamman är påverkad.

Så till sist - vad är då skillnaden på stress och en livlig hund? Jo, en upphetsad eller livlig hund har ett stress påslag men kan få utlopp för det (beteendet utförs) och kan nerreglera det igen.

En stressad hund kan inte lugna ner sig, utan ligger på samma nivå. Jag frågade även om det här med låg och hög stresströskel, om man fysiskt kan ändra en hunds (eller människans nivå, alltså göra någon tåligare för stress). Svaret är nej, man kan aldrig bli tåligare på en fysisk nivå men man kan lära sig, genom träning, att man inte behöver sätta igång stressystemet i vissa situationer.

Hoppas jag kunnat klarna upp något :)